lördag 13 april 2013

Personligt . . .


jobba jobba jobba
trött trött trött
trassliga tankar
förvirrad, ostrukturerad
det skrattas och skämtas på jobbet, hur orkar de?
jag drar mig undan
trött trött trött
sitter i fåtöljen varje dag efter jobbet, apatisk
borde göra, måste göra
kroppen vill inte
hjärnan vill inte
gråter gråter gråter
inget är roligt
orkar inte umgås på fritiden
vänner försvinner
familjen är tryggheten

orkar inte känna
tom på känslor
kan inte sova
somnar, vaknar
trött trött trött
hemska tankar
kanske skulle krocka lite med
ett träd eller lastbil
på väg till eller från jobbet
inte dö bara få vila i en
sjukhussäng ett tag
kommer inte upp ur sängen

KRASCH !



Sakta återvänder jag till livet . . .

Tacksam över att min chef och företagshälsa tog över och hjälpte mig att
förstå hur det var ställt när inte jag kunde det . . .

Tacksam över min fina familj som har stått ut med mig
och tagit hand om det jag inte orkat . . .

Sakta börjar jag ta mig ur min luddiga bubbla och få kontakt med känslor  
Sjukskriven på halvtid, utmattningssyndrom 
Glädjen börjar kännas i magen igen
Skrattet återvänder så sakta 
Kreativiteten och ideerna kommer till mig så sakteliga
orkar skratta och umgås med arbetskamrater igen


 jag måste börja ta hand om mig själv, sänka kraven på mig själv
vara rädd om mig

Jag vill inte tillbaka . . .

Var rädda om er därute 
vi har bara ett liv 


KRAM


5 kommentarer:

  1. Håller så med dig!
    Livet är en gåva, ändå är vi så många som springer så fort igenom det.

    Och vad modig du är som delar med dig!
    Jag blir glad när jag läser att du är på väg tillbaka.

    Stor kram Hannis

    SvaraRadera
  2. Hej Marie!

    Vilken tung period du gått igenom, du är modig som delar med dig. Jag känner själv igen vissa delar av det du skrivit, jag har också varit nära att krascha tidigare men tack vare finaste arbetskamraterna och familjen lyckats hålla mig på banan:)
    Nu minns jag dig! Skönt att du kom till ett ställe som du trivs på nu:) Skönt att glädjen är på väg tillbaka med:)
    Fina Emma jobbar på ett annat ställe nu men vi har kontakt och ska snart ses:) Visste inte att ni pluggat ihop.

    Nu ska jag kika runt lite mer på din fina blogg!

    Kram på dig

    SvaraRadera
  3. Modigt att du delar med dig.
    Låter som en tuff period.
    Kram
    AC

    SvaraRadera
  4. Var rädd om dig gumman! Stor kram från mig.:-) Stina

    SvaraRadera
  5. Vad bra att du börjar hämta igen dig! Och fint med sån chef o familj!
    Många styrkekramar till dig! Fina blogg du har också!
    Nettan

    SvaraRadera

Tack för att du tog dej tid! Det är så kul att läsa din rara kommentar.